Erosionsskydd längs kuster och i sjöar

Mjuka erosionsskydd

Strandfodring

Det mest naturliga sättet att skydda stränder mot erosion och översvämning är att återställa en eroderande strand till sitt ursprungliga utseende, alternativt till ett annat önskvärt utseende, genom att tillföra sand, så kallad strandfodring. Sanden kan utvinnas ur täkter i havet eller på land. Strandfodring är en metod som följer de naturliga processerna och är den helt dominerande kustskyddsmetoden internationellt. Metoden kan utföras som fristående åtgärd eller i kombination med andra åtgärder, till exempel hövder eller friliggande vågbrytare.

Vegetation

Ett vegetationstäcke på naturliga eller konstgjorda sanddyner ger en ökad motståndskraft mot erosion. Till skillnad från många av de andra erosionsskydden behövs en viss tid för vegetationen att få full effekt eftersom växterna måste etableras på platsen. Under etableringstiden är skyddet relativt känsligt för påverkan och skador. Det är lämpligt att välja olika typer av växter med olika behov av etablering så att de kompletterar varandra och kan utgöra ett komplett skydd.

Kombinerade erosionsskydd

Förstärkning av naturliga kustskydd

I vissa bukter som har karaktäristisk form och är uppbyggda av lösa sediment mellan uddar av utstickande stenpartier, rev eller andra byggda konstruktioner, är det balans mellan erosion och ackumulation av sediment. Sådana bukter utbildas under mycket lång tid och åtgärder kan behöva vidtas för att komplettera de naturliga förhållandena. Om naturliga erosionsbeständiga uddar saknas i kustlandskapet, kan t.ex. strandskoning eller vågbrytare anläggas för att åstadkomma samma effekt.

Hårt erosionsskydd kombinerat med vegetation

Stenmaterial eller gabioner kombinerat med växter kan vara ett alternativ när erosionsprocesserna är kraftiga och strandfodring inte är ett alternativ. Växterna är ett komplement till det hårda skyddet för att öka den biologiska mångfalden, det vill säga göra det mer gynnsamt för fiskar, fåglar, insekter och andra djur.

Betonghålsten kombinerat med växter har använts med gott resultat längs flera kustpartier i Skåne. Växter, buskar och träd kan etablera sig i hålrummen och rötterna armerar marken under betongplattorna.

Dock måste de hårda erosionsskyddens negativa effekter beaktas i angränsande områden i form av ökad erosion.

Hårda erosionsskydd

Strandskoning

Strandskoning är ett samlingsbegrepp för olika typer av konstruktioner som uppförs på stränder som är utsatta för erosion, särskilt där vågangreppen är svåra. Strandskoningen kan antingen placeras direkt på slänten ned mot vattnet eller utföras vertikalt i form av stödmurar eller kajer.

Den vanligaste typen av strandskoning utgörs av block eller sprängsten som placeras ut längs stranden. I vissa fall används betongplattor, betongmattor, gabioner, betongmurselement eller i en enklare form sandfyllda säckar. Användningen är dock begränsad ur den aspekten att det är önskvärt att bevara stora delar av den strandlinje som är utsatt för erosion, antingen från turistsynpunkt (badstränder), miljösynpunkt (växt- och djurliv) eller estetisk synpunkt.

Vågbrytare

Vågbrytare används för att minska kraften från vågor och därmed riskerna för erosion och översvämning vid kuster. Friliggande vågbrytare är konstruktioner som placeras en bit ut från och i huvudsak parallellt med kustlinjen. Genom att vågbrytarna anläggs utanför stranden skyddar de en längre kuststräcka än vad motsvarande konstruktion placerad i strandlinjen skulle ha gjort. Vågbrytare byggs oftast upp av sprängsten och kan med fördel kombineras med andra typer av kustskydd, som t.ex. strandskoning eller strandfodring.

Hövder

En hövd är en konstruktion som byggs ut från stranden och vinkelrätt ut i vattnet. På uppströmssidan av hövden kommer material att ansamlas, medan material kommer att eroderas på nedströmssidan. Stranden kommer att byggas upp successivt och strandlinjen flyttas ut mot hövdens ytterände. En mindre mängd material än tidigare kommer att passera förbi hövdens ytterände, vilket medför att det uppkommer erosion på nedströmssidan. Detta innebär att det är viktigt att se konsekvenser för ett större område som kan påverkas.