Flyktiga föroreningar - Problem, viktiga aspekter och lagstiftning

Det finns idag ingen sammanhållen och heltäckande svensk vägledning som är särskilt inriktad mot hantering av flyktiga föroreningar vid exploatering. Däremot är problematiken om inträngning av ångor i byggnader välkänd nationellt och internationellt och det forskas fortfarande i frågorna.

Exploatering omfattar olika planeringsskeden och lagstiftningar samt olika tekniska och naturvetenskapliga kompetensområden. Det är därför viktigt att involvera personer med erfarenhet av frågor som rör hantering av just flyktiga föroreningar samt de med kunskap och erfarenhet från plan- och byggprocessen.

Frågeställningarna som behöver hanteras är ofta svåra och många. I bästa fall kan föroreningen saneras så att inga risker kvarstår. I andra fall kan det behövas skyddsåtgärder som ska underhållas och kontrolleras. Det är viktigt att information om eventuell kvarvarande förorening bevaras och kommuniceras till berörda.

Det kan vara lätt att tro att flyktiga föroreningar inte kan utgöra risker där man bygger på s.k. radonsäker grund. Det finns dock idag inga belägg för att det per automatik är så, vare sig i ett kort eller långt tidsperspektiv.

Läs även vår information om vad som är viktigt att beakta i utredningsskedet samt inför, under och efter en sanerings- eller byggnadsteknisk åtgärd.

• Hur kan flyktiga föroreningar i mark skapa problem vid bostadsbyggande?

  Publicerad 5 februari 2018

  Organiska föreningar som lätt förångas i rumstemperatur kallas lättflyktiga organiska föreningar eller VOC:er (av engelskans Volatile Organic Compounds). Några exempel är bensen, toluen, etylbensen och xylen (med samlingsnamnet BTEX), alifater, vissa polycykliska aromatiska kolväten (PAH), trikloretylen (TCE) och kvicksilver. Flera av dessa ämnen är cancerframkallande och kan inverka negativt på hälsan vid långvarig exponering.

  Om flyktiga föroreningar förekommer i mark och grundvatten så kan de ta sig in i byggnader och utgöra en hälsorisk för människor som bor eller vistas där. Det finns många exempel på att människor har påverkats negativt i inomhusmiljö på grund av exponering för flyktiga föroreningar som trängt in i byggnader (Bijak, 2014 ).

  Föroreningens egenskaper såsom dess flyktighet och löslighet, hur djupt ner i marken och hur utbredd föroreningen är, liksom jordlagrens kornstorlek, vattenhalt och temperatur har betydelse för spridningen upp genom marken till byggnaden.

  Byggnadens grundkonstruktion, utförande och ventilationssystem har också betydelse för om och i vilken koncentration föroreningen kan ta sig in i byggnaden när den spridits upp genom marklagren. Oavsett om grunden utgörs av en krypgrund, en platta på mark eller om byggnaden har en källare så kan det finnas eller uppkomma otätheter där föroreningarna kan komma in. Det betyder att boende kan komma att utsättas för föroreningar i inomhusmiljön även om byggnaden från början var relativt tät.

  Om kunskap saknas om att flyktiga föroreningar finns kvar i marken kommer också kontroller och åtgärder av eventuella inläckage högst troligt att utebli. Människor kan då ovetandes exponeras under lång tid.

  Flyktiga föroreningar i grundvatten och jord är ofta svåra och kostsamma att åtgärda, men det finns flera åtgärdsmetoder som kan användas, enskilda eller i kombination med varandra.

  Referens

  Bijak, G.R. 2014. Management systems approach to building vapor intrusion: A facility manager's guide. Remediation Journal, Wiley Periodicals, Inc. Volume 24, Issue 2. Spring 2014, pages 107-121.

• Varför är det viktigt att beakta problemet med flyktiga föroreningar redan i planskedet?

  Publicerad 5 februari 2018

  Idag är förtätningen av städerna inne i ett intensivt skede. Det ställer krav på snabba processer, från planeringsstadiet till färdigställandet av de nya bostäder och arbetsplatser som staden ska inrymma. I många områden där ändrad markanvändning planeras råder en komplex föroreningsbild och kommunerna måste kunna redovisa hur omvandlingen kan göras på ett långsiktigt säkert sätt när det gäller människors hälsa.

  Kommunernas översiktsplaner är ett viktigt instrument för att säkerställa att frågor kring förorenade områden beaktas genom hela exploateringsprocessen. De markområden i planen, där kunskap om föroreningssituationen saknas, behöver redovisas tydligt på kartor. Att redan i översiktsplanen redovisa förorenade områden skapar goda förutsättningar för att frågan ska beaktas i kommande detaljplaner. På så sätt minskar risken för att boende och andra i framtiden utsätts för oönskade ämnen i inomhusluften och närmiljön. En handlingsplan eller strategi med avseende på föroreningar kan med fördel också redovisas i översiktsplanen.

  I detaljplaneringen är det viktigt med kunskap om vilka verksamheter som har bedrivits på platsen eftersom man utifrån detta kan dra slutsatser om vilka kemikalier som kan ha använts. Lösningsmedel som är lättflyktiga användes förr i tiden flitigt inom de flesta verksamheter och i hemmen. Några av de vanligaste branscherna där lösningsmedel kan förväntas är ytbehandlingsindustrin, kemtvättar samt bensinstationer.

  När det gäller flyktiga ämnen är planområdets administrativa gräns inte avgörande för om risk för exponering föreligger i de planerade byggnaderna. De ämnen som kan avge gaser är delvis vattenlösliga och kan transporteras långa sträckor i mark samt i grund- och ytvatten, allt beroende på områdets egenskaper. Det är heller inte bara stora industrier som kan ha bidragit till en föroreningssituation där flyktiga ämnen kan bli ett problem. Exempelvis kan en kemtvätt eller en ytbehandlingsindustri med kort verksamhetstid och liten produktion ha bidragit till en betydande förorening som finns kvar under mycket lång tid.

  Flyktiga föroreningar är vanligt förekommande i den fysiska planeringen. Under 2017 granskade Länsstyrelsen i Stockholms län 79 detaljplaner där det fanns misstänkt eller konstaterat förorenade områden. I 29 av dessa planer hanterades frågan om flyktiga ämnen inom eller i direkt närhet till planområdet.

  Att tänka på:

  • Flyktiga föroreningar är så vanligt förekommande inom förorenade områden att man bör förvänta sig och bereda sig på att de förekommer.
  • Det är viktigt att tidigt i planprocessen skaffa sig kunskap om de risker som är förknippade med omvandling av industrimiljöer. Ofta är utrednings- och åtgärdsskedena långa processer med platsspecifika utmaningar beträffande bevarandeintressen och riskfrågor.
  • Den övergripande målsättningen inom fysisk planering när det gäller föroreningar bör vara samstämmig med Naturvårdsverkets mål för efterbehandling, dvs. ett långsiktigt skydd av människan och miljön.
  • Kommunerna är i många fall tillsynsmyndighet för miljöfarliga verksamheter och har kunskap om de verksamheter som kan ha förorenat inom eller i anslutning till ett planområde.
  • Handläggare på kommunerna med erfarenhet av arbete med förorenade områden bör delta i arbetet med översikts- och detaljplaner samt vid hantering av förhandsbesked och bygglov.
  • Om det i exploaterings- eller detaljplaneskedet finns misstanke om föroreningar är det viktigt att säkerställa kommunikation och kunskapsutbyte mellan kommunens miljöenhet och planenhet.
  • Utredningar och åtgärder ska alltid göras i samråd med tillsynsmyndigheten.
  • Information om misstänkt eller bekräftat förorenade områden finns att hämta i Länsstyrelsernas databas för förorenade områden (nås via Geodataportalen ).
• Hur hanteras problemet idag?

  Publicerad 5 februari 2018

  Förorenade områden hanteras ofta vid exploatering av mark för bostadsändamål. Inom projekten finns normalt rutiner för hur markföroreningar ska hanteras. Undersökningar och utredningar genomförs och sedan brukar åtgärderna bestå av schakt, deponi och eventuell återanvändning av lätt förorenade massor. Grundvattenföroreningar kan vara svårare att hantera. Det kan handla om stora plymer som är svåra att avgränsa och föroreningarna kan finnas på olika djup. Flyktiga föroreningar finns ofta i stor omfattning i grundvatten.

  Det är vanligt att förekomsten av flyktiga föroreningar uppdagas i ett sent skede i exploateringsprocessen. Tidplaner och kostnader kan då påverkas kraftigt och åtgärdsalternativ som kanske hade bedömts som möjliga och rimliga i ett tidigt skede kan upplevas som orimliga i ett sent skede. De långsiktigt bästa lösningarna blir dyrare i ett sent skede eller uppfattas inte längre som realistiska alternativ. Istället kanske skyddsåtgärder av byggnadsteknisk karaktär väljs, vilket kan medföra behov av kontroller och underhåll under lång tid för att säkerställa boendemiljön.

  Det finns både svenska och internationella erfarenheter av att inomhusmiljö behövts säkras mot inträngning av t.ex. klorerade lösningsmedel från grundvatten och av åtgärder som vidtas för att minska risken. Minst kvarvarande osäkerhet får man om man avlägsnar föroreningen så långt det är möjligt rent praktiskt eller så långt det krävs enligt riskbedömningen. Detta görs ofta. Ibland är det inte möjligt, eller så kvarstår en osäkerhet om ifall man lyckats fullt ut. Då kan man behöva komplettera med tekniska lösningar (passiva eller aktiva) för att hindra restföroreningen att ta sig in i byggnaden. Det är då viktigt att åtgärden fungerar långsiktigt och att den säkerställs genom kvalitetssäkring och efterkontroller. Det är också viktigt att information ges till dem som berörs.

  Det finns idag inget etablerat system för att bevara och upprätthålla kunskap och vetskap om att inomhusmiljön i en viss byggnad beror av funktionen hos en barriär eller annan konstruktion som ska förhindra exponeringen för föroreningar. Därför behöver man utreda från fall till fall hur information ska bevaras och kommuniceras, hur kontroller och underhåll ska utföras samt vad som ska göras om lösningen inte fungerar.

  Att tänka på:

  • Även när föroreningsproblematiken upptäcks i ett sent skede behöver det långsiktiga skyddet av människors hälsa säkerställas, trots den tids- och kostnadspress som kan finnas.
  • Om en flyktig förorening upptäcks först efter att man byggt kan den vara svår att komma åt och åtgärder blir då svåra att genomföra.
• Räcker det att bygga radonsäkert?

  Publicerad 5 februari 2018

  Idag byggs ofta radonsäkert (eller radonskyddat) eftersom marken i stora delar av Sverige innehåller radon. Samma tekniska lösningar som minskar inträngning av radon i byggnader minskar också inträngning av andra föroreningar i inomhusmiljön. Det är då lätt att tänka att andra föroreningar automatiskt hindras fullt ut, om man ändå har för avsikt att bygga radonsäkert. Behöver man då bry sig om de flyktiga föroreningarna?

  Att förlita sig på att bygga tätt (eller att man ändå planerat en radonsäker grund) och utifrån detta avfärda behovet av att åtgärda föroreningen kan medföra osäkerheter. Osäkerheter förknippade med radonsäkring finns sammanställda i "Radonboken, förebyggande åtgärder i nya byggnader" (Clavensjö och Åkerblom, Formas/Byggforskningsrådet. T6:2004) tillsammans med råd som ges på grund av dessa osäkerheter.

  Om radonsäkringen har gjorts i form av ett enda tätskikt så måste man enligt Radonboken vara medveten om att resultatet kanske inte blir så bra som man hoppats på. Det finns faktorer i själva byggandet som kan påverka hur tätt det blir i praktiken. Hur byggnaden och dess installationer förvaltas och hanteras i framtiden kan också påverka hur tät grunden kommer att vara. Otätheter kan uppstå under husets uppförande, genom rörelser i husets stomme och på grund av installationer som görs efter uppförandet. Nya håltagningar, till exempel för vatten, avlopp och el, kan göras med tiden. Om dessa inte tätas i tillräcklig grad kan flyktiga föroreningar ta sig in i byggnaden.

  Vidare är det inte säkert att materialval som fungerar för radon, till exempel vid tätning av rörgenomföringar, är lämpliga för andra ämnen som till exempel lösningsmedel. Detta behöver kontrolleras med leverantören, och materialtester kan behövas. Det är inte heller säkert att den täthet som krävdes för att underskrida gränsvärdet för radon räcker för att underskrida åtgärdsmålet för en annan förorening. Sådana aspekter behöver beaktas när man väljer åtgärdslösning. Efterkontroller som är relevanta för just de föroreningar som kan utgöra problem är en viktig del i säkerställandet av att åtgärderna fungerar.

  Att man ändå ska bygga radonsäkert betyder alltså inte att man automatiskt kan avfärda risken med flyktiga föroreningar i mark och grundvatten. Undersökningar och utredningar behöver göras för att komma fram till vilka åtgärder som behövs. Läs mer om undersökning och utredning av flyktiga föroreningar här.

  Att tänka på:

  • Det är inte säkert att den täthet som räcker för att utestänga radon räcker för andra ämnen. De haltkriterier som måste underskridas i byggnaden kan vara så låga, eller halterna under byggnaden så höga, att det krävs en tätare grund.
  • Även om det går att bygga tätt är det inte säkert att åtgärden lyckas. Det är viktigt att kontrollera utförandet och resultatet samt att försäkra sig om att åtgärden fungerar under byggnadens hela livslängd.
• Vad säger lagen?

  Publicerad 5 februari 2018

  Plan- och bygglagen

  Enligt kraven i plan- och bygglagens andra kapitel ska kommunen göra en lämplighetsprövning av översiktsplaner, detaljplaner, ansökningar om bygglov och förhandsbesked. Frågor om hälsa, säkerhet och risker är centrala vid en lämplighetsprövning. Enligt Plan- och bygglagen ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet. Hänsyn ska bland annat tas till människors hälsa.

  Plan- och bygglagen innehåller flera paragrafer som berör skydd av människors hälsa. Ett urval beskrivs nedan:

  I 2 kap. 2 § ställs krav på att beakta beskaffenheten hos mark och vatten i syfte att områden används till det ändamål området är mest lämpat för.

  I 2 kap. 4 § står det: "Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag får mark tas i anspråk för att bebyggas endast om marken från allmän synpunkt är lämplig för ändamålet."

  I 2 kap. 5 § ställs krav på att vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt plan- och bygglagen ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till människors hälsa och säkerhet m.m.

  Länsstyrelsen har ett särskilt ansvar att bevaka och utöva tillsyn för vissa statliga och mellankommunala intressen. Ett av områdena som länsstyrelsen ska bevaka är om bebyggelse blir olämplig med hänsyn till människors hälsa och säkerhet och med hänsyn till risken för olyckor, översvämning och erosion. 

  Miljöbalken

  I kapitel 2, 9, 10 och 26 i miljöbalken återfinns de bestämmelser som reglerar ansvaret för utredning och efterbehandling.

  I 2 kap. 8 § MB beskrivs att det är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön som ansvarar för att skadan avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt, enligt 10 kap. MB. Kapitel 2 innehåller även de s.k. allmänna hänsynsreglerna.

  I nionde kapitlet finns särskilda bestämmelser om att hindra olägenhet för människors hälsa. De innebär bland annat att alla måste vidta nödvändiga skyddsåtgärder och försiktighet så snart det finns risk för skada eller olägenhet för människors hälsa.

  En annan grundläggande princip är reglerna om egenkontroll för verksamhetsutövare. De innebär att alla verksamhetsutövare fortlöpande ska planera och kontrollera sin verksamhet så att skador och olägenhet för människors hälsa förebyggs.

  Naturvårdsverket beskriver i sin vägledning om tillsyn hur operativ tillsyn enligt miljöbalken bedrivs av olika myndigheter i olika fall. Det vanligaste menar man är att en kommunal myndighet utövar den operativa tillsynen. Länsstyrelsen har tillsynsansvaret i många fall och ibland kan en annan statlig myndighet ha ansvaret. Försvarsinspektören för Hälsa och Miljö utövar operativ tillsyn över Försvarets verksamheter.