Foto: SGI/Elin Sjöstedt
Jordförstärkning
Jordförstärkning används för att förbättra jordens egenskaper och öka dess lastbärande förmåga. Förstärkningen kan vara temporär för att klara ett visst byggskede eller permanent.
En del vägar, anläggningsytor, bankar och andra enklare byggnadsverk kan fungera även om de utsätts för sättningar. Ibland är dock jorden på plats så lös att man behöver påla eller förstärka jorden för att sättningarna inte ska bli för stora eller för att ras inte ska inträffa. Jord kan också behöva förstärkas när naturliga, uppbyggda eller framschaktade slänter blir för höga eller branta i förhållande till jordens ursprungliga hållfasthet. Lagervis uppbyggd fyllning som förstärkts genom packning används ofta för grundläggning av hus. Det finns också fall då det går att förstärka naturligt lagrad lös jord så mycket att den efter förstärkning kan användas för grundläggning av hus.
Förstärkningsmetoder
Vanliga metoder för jordförstärkning är packning, dränering, stabilisering, armering och frysning.
Med ytlig packning, vanligen med vältar, kan man endast förstärka jorden inom ett begränsat djup. Mest används därför ytlig packning för lagervis förstärkning av utlagd fyllning. För sand och en del andra jordar, även naturligt avlagrade, finns metoder för djuppackning.
Förstärkning genom dränering används i lera och andra finkorniga jordar där utpressning av vatten leder till att jorden blir fastare. Dräneringen påskyndas om markytan belastas med fyllning.
Stabilisering innebär att bindemedel, till exempel kalk och cement, blandas in i jorden, ytligt eller på större djup. Bindemedlet reagerar med jordpartiklar och porvatten och ett betongliknande material bildas.
Armering utförs vanligen genom utläggning av horisontella nät i samband med lagervis uppbyggnad av fyllning. Armering utförs också av slänter, även naturliga, genom installation av tätt sittande enkla stag (jordspikar).
Frysning utförs genom cirkulation av kylvätska i rör som installerats i jorden.