Förorenade områden och efterbehandling

Foto: SGI

Bakgrundshalt är den halt som kan förväntas på en viss plats med hänsyn till naturligt förekommande ämnen (till exempel metaller som bly och zink) och diffus spridning från mänsklig verksamhet. Diffus spridning syftar oftast på spridning av föroreningar genom luften av partiklar och gaser över stora områden, och som inte har någon identifierad punktkälla. Dessa kan ge en generell ökning av föroreningshalter framförallt i ytjord inom ett stort område – en kommun, ett län eller ett land, men räknas alltså inte automatiskt som ett förorenat område. Riskerna som de diffusa påslagen på den naturliga bakgrundshalten bidrar till kan ändå behöva beaktas så att människor och miljö skyddas.

Förorenade områden har huvudsakligen uppkommit genom utsläpp, spill och olyckor vid tidigare industriell verksamhet. Deponier och utfyllnader kan också vara betydande föroreningskällor. I Sverige finns det idag cirka 80 000 identifierade områden som är eller misstänks vara förorenade. Sedan slutet av 1990-talet pågår ett arbete med att inventera, riskbedöma och prioritera vilka förorenade områden som behöver undersökas och åtgärdas. Av de områden som identifierats bedöms omkring 1 200 vara så kraftigt förorenade att de utgör en mycket stor risk för människors hälsa och miljön (riskklass 1 av 4). Länsstyrelserna samlar resultatet i en databas och tillhandahåller kartor med de potentiellt förorenade områden som är registrerade i databasen. Du kan läsa mer om detta genom länken i rutan till höger på denna sida. Att en fastighet är med i databasen behöver inte betyda att den är förorenad. Det anger endast att en verksamhet som kan ha gett upphov till föroreningar finns eller har funnits på fastigheten.

Många förorenade områden bidrar redan idag med betydande utsläpp av ämnen med oacceptabla miljöeffekter som följd och de är ett stort framtida hot mot hälsa och miljö. Det är viktigt att veta hur många områden det rör sig om, vilka ämnen, halter och mängder som förekommer samt hur stor spridningen av föroreningar är nu och beräknas bli i framtiden. Miljöbalkens bestämmelser om förorenade områden gäller alla slags områden, byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Exempel på förorenade områden

Många av våra förorenade områden är lämningar efter äldre industrier, men även i modern tid kan oförsiktig hantering av till exempel kemikalier ha orsakat föroreningar i mark och byggnader.

Exempel på förorenade områden är:

• Upplag, deponier och utfyllnader med till exempel avfall från hushåll och industrier, alternativt bark och slam eller bygg- och rivningsmassor.
• Förorenade markområden som till exempel industrifastigheter, brandövningsplatser, bensinstationer och energianläggningar.
• Förorenade sediment som till exempel fiberbankar utanför pappers- och massaindustri eller sediment som förorenats av annan industri eller spill- och dagvatten. Du kan läsa mer om förorenade sediment här.

Vilken typ av föroreningar som förekommer på ett område beror på vilken sorts industriell verksamhet som funnits eller finns på platsen. Det innebär att föroreningar kan vara branschtypiska. Exempel på branscher där en viss typ av förorening återkommer på olika platser är handelsträdgårdar, kemtvättar och bensinstationer. Vanliga föroreningar som förekommer på många platser är metaller, petroleumkolväten, PAH-er (polyaromatiska kolväten), PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser), lösningsmedel och dioxiner.

Vem ansvarar för vad?

Lagstiftningen utgår från principen att det är förorenaren som betalar (PPP – the Polluter Pays Principle). Därför är det i första hand den som har orsakat en förorening (verksamhetsutövaren) som är ansvarig för att undersöka och sanera ett förorenat område. Under vissa förhållanden kan även en fastighetsägare bli ansvarig. När det inte finns någon som är ansvarig kan staten, i vissa fall, gå in och betala för undersökning och sanering.

Många olika myndigheter och andra aktörer arbetar med förorenade områden på ett eller annat sätt. Här kan du läsa vidare om vilka roller och ansvar de centrala myndigheterna, länsstyrelserna och kommunerna har.

Från inventering till åtgärd

När ett potentiellt område är identifierat arbetar man vidare med det i flera steg. De olika stegen beskrivs kortfattat nedan och närmare här. 

Undersökning och datautvärdering

När ett förorenat område identifierats, inventerats och riskklassats är det första steget att påbörja översiktliga undersökningar. Undersökningar av förorenade områden innebär provtagning av de olika medium som finns inom området. Med medium menas mark, grundvatten, ytvatten, sediment, byggnadsmaterial, porgas och inomhusluft. Du kan läsa mer om undersökning och utvärdering av undersökningar här. 

På Undersökningsportalen finns information om olika typer av föroreningar, planering och genomförande av undersökningar samt provtagningsmetoder av både jord, grundvatten, porgas och sediment. 

Riskbedömning

För att kunna bedöma om ett förorenat område utgör en risk för människors hälsa eller miljön, så utför man en så kallad riskbedömning. I den tittar man både på vad som kan utgöra en risk och vad som är skyddsvärt i omgivningen, även kallat skyddsobjekt. Exempel på skyddsobjekt är människor som vistas på området och ekosystemen i mark och vatten. I riskbedömningen är det också viktigt att se på kopplingen mellan föroreningskällan och skyddsobjektet, det vill säga hur kan människor exponeras för föroreningen, eller hur kan föroreningen spridas till omgivningen. I riskbedömningen tar man hänsyn till hur marken används idag, men också hur markanvändningen kan tänkas förändras i framtiden. Du kan läsa mer om riskbedömningar här.

Åtgärdsutredning

Riskbedömningen ger underlag för att utreda vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att åstadkomma en säker nivå. Åtgärder kan vara olika sätt att minska mängden föroreningar och olika skyddsåtgärder för att begränsa spridning och exponering. Möjliga åtgärder identifieras och analyseras i en så kallad åtgärdsutredning. Stegvis avgörs vilka åtgärdsalternativ som är lämpliga för det aktuella förorenade området. Du kan läsa mer om åtgärdsutredning här.

Åtgärdsalternativ och saneringsmetoder

Det finns många olika åtgärdsalternativ och saneringsmetoder. Idag är den allra vanligaste åtgärden schakt och deponering, det vill säga att man gräver ur de förorenade massorna och transporterar dem till en deponi. Det pågår arbeten i branschen med att minska antalet saneringar där åtgärden är schakt och deponering, till förmån för andra mer hållbara efterbehandlingsåtgärder. SGI har genomfört en enkätundersökning om hur användandet av andra saneringsmetoder kan öka, du kan läsa mer om den här (PDF, 1,67 MB).

På Åtgärdsportalen finns information om och exempel på flera olika åtgärdsalternativ och saneringsmetoder. 

Riskvärdering

Innan beslut tas om vilket eller vilka åtgärdsalternativ ska en riskvärdering genomföras. I riskvärderingen gör man en avvägning mellan de olika åtgärdsalternativens miljömässiga, tekniska, ekonomiska, juridiska och sociokulturella konsekvenser. Läs gärna mer om riskvärdering här. SGI har även tagit fram en vägledning för riskvärdering vid förorenade områden. Du hittar vägledningen här (PDF, 2,11 MB). 

Projektering, åtgärd och uppföljning

När det har beslutats att det förorenade området behöver åtgärdas och hur det ska åtgärdas, tar man fram en plan för efterbehandling som innefattar åtgärdskrav, det vill säga utförandekrav, funktionskrav och egenskapskrav för de beslutade åtgärderna. Du kan läsa mer om plan för efterbehandling här. 

När efterbehandlingsåtgärden är genomförd är det viktigt att man följer upp att till exempel åtgärdskraven och de åtgärdsmål som tagits fram uppfylls. Du kan läsa mer om utvärdering och uppföljning här.