Foto: Illustration av SGI
Varför inträffar skred?
En slänts stabilitet beror dels av belastningen på jorden, dels av jordens hållfasthet. Under årens lopp kan stabilitetsförhållandena förändras genom att belastningen ökar eller hållfastheten minskar.
Markens hållfasthet och stabilitet som byggnadsgrund påverkas i hög grad av vatteninnehållet och vattentrycket i marken. Ett förändrat klimat med ökad nederbörd och avrinning innebär därför ökade risker för skred.
Utlösande faktorer
Det är vanligt att en kombination av nedanstående faktorer kan utlösa ett skred:
- Klimat- och väderberoende förändringar
- Människans ingrepp i naturen
- Förändringar genom erosion
- Landhöjningen
Faktorerna ger upphov till:
- Förändrad grundvattennivå (förändrat portryck)
- Uttorkning eller ökad markfuktighet
- Tjälning och tining
- Urlakning
- Förändrad belastning på jorden
Rubbad jämvikt
Skred inträffar genom att brott uppstår längs en glidyta. Jordlagren ovanför glidytan påverkas av pådrivande krafter och mothållande krafter. Före skredet är dessa krafter i jämvikt, men jämvikten kan rubbas genom:
- Ökad belastning
- Minskad motvikt
- Försämrad hållfasthet hos jorden
Ökad belastning
Ny bebyggelse eller utläggning av fyllningsmassor ovanför släntkrönet medför att de pådrivande krafterna blir större. Fyllningar på marken kan ha stor negativ inverkan på stabiliteten. Exempelvis väger 1 m tjock packad grusfyllning cirka två ton per kvadratmeter, vilket motsvarar belastningen från ett tvåvåningshus.
Minskad motvikt
Jämvikten påverkas också av vad som händer i släntens nedre del. En del av de mothållande jordmassorna vid släntfoten kan eroderas bort av ett vattendrag eller genom schaktning- och muddringsarbeten.
Utmed ett vattendrag eller en sjö fungerar lasten från vattnet som en mothållande och stabiliserande kraft mot slänten. En avsänkning av vattennivån vid släntfot leder därför till minskad motvikt och ökar sannolikheten för ett skred.
Försämrad hållfasthet i jorden
Jordarternas sammansättning och egenskaper avgör tillsammans med grundvattenförhållandena och de topografiska förhållandena hur stabil eller skredbenägen slänten är.
Hållfastheten i jorden kan försämras av flera orsaker. Ett exempel är höjning av grundvattennivån, som ger ökat vattentryck i jordens porer, så kallat höjt portryck, vilket leder till försämrad stabilitet för slänten. En höjd grundvattennivå kan bero på riklig nederbörd, kalhuggna områden, omlagda eller igensatta diken.
Skred vid översvämningar
Medan en översvämning pågår tränger vatten in i jorden i det översvämmade området. Grundvattennivån blir förhöjd och därmed blir även portrycket i jorden förhöjt. När portrycket höjs försämras jordens hållfasthet. När vattnet sedan sjunker undan, sjunker inte den förhöjda grundvattenytan av i samma takt. Särskilt långsamt sjunker grundvattenytan undan i täta, finkorniga jordar som lera och silt.
Om dessutom en tung vall har lagts ut för att förhindra översvämningens utbredning, tillkommer även vikten av denna som en pådrivande faktor.
Riskfaktorer:
- Före översvämningen: Bebyggelse finns i närheten av en slänt i lerjord mot en å. Grundvattenytan ligger på normalt djup.
- Under översvämningen: En tung jordvall har lagts ut för att skydda bebyggelsen. Vatten läcker in genom jorden under vallen, vilket avsevärt höjer grundvattenytan bakom vallen.
Det höga vattentrycket mot slänten på grund av den förhöjda vattennivån i ån agerar som motvikt. Slänten eroderas genom att jordmaterial förs bort av den kraftiga vattenströmningen i ån. - Efter översvämningen: Den tunga jordvallen ligger kvar. Vattennivån i ån sjunker undan och dess funktion som motvikt blir sämre. Även den borteroderade jorden i slänten innebär förlorad motvikt.
Den förhöjda grundvattennivån sjunker undan långsammare och alstrar fortfarande höga portryck som minskar jordens hållfasthet. I samband med detta kan skred utlösas på grund av de kombinerade effekterna av ökad belastning, minskad motvikt och jordens minskade hållfasthet. 