Vi använder kakor (cookies) för att göra din upplevelse av vår webbplats så bra som möjligt. Om du väljer att godkänna eller att surfa vidare på vår webbplats innebär det att du samtycker till att vi använder kakor. Mer information om kakor

Frågor och svar - byggande i förorenade områden

Här publicerar vi svar på frågor om byggande i förorenade områden. Materialet baseras på frågor som kommit till oss från Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner.

Underlaget till frågor och svar utgörs av frågeställningar kopplade till verkliga objekt och beskriver ofta en komplex situation. Frågorna och svaren har därför i flera fall förenklats och/eller modifierats för att bli begripliga och fungera som exempel. 

 

Exploatering


Fysisk planering

  • Bostäder på område förorenat av klorerade lösningsmedel
    Publicerad 17 augusti 2020

    En fastighetsägare önskar bygga flerbostadshus inom ett område där en detaljplan håller på att tas fram. På området har klorerade lösningsmedel påträffats i grundvattnet. Är det lämpligt att bygga på en sådan plats?

    SGI:s synpunkter

    Vid planläggning och bygglov får mark tas i anspråk för att bebyggas endast om marken från allmän synpunkt är lämplig för ändamålet. Bebyggelse ska därtill lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bland annat människors hälsa och säkerhet.

    Om det i planärendet uppmärksammas föroreningar, behöver dessa därför undersökas innan detaljplanen kan antas och byggnationen påbörjas. Undersökningarna ska vara så omfattande att det vid antagandet av detaljplanen står klart att marken är, eller kan göras, lämplig för det ändamål den planläggs för. Undersökningarna behöver därmed säkerställa att föroreningarna vid behov är tekniskt möjliga att åtgärda och att detta också är ekonomiskt görligt. Se bl.a. 2 kap. 4 och 5 §§ och 4 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900).

    Att undersöka klorerade lösningsmedel är ofta besvärligt och det kan ta lång tid att få en bra bild av föroreningssituationen. Ämnena kan finnas i gasfas, löst i vatten, i fri fas och bundna till jordpartiklar, vilket försvårar såväl undersökningar som bedömning av spridningsmönster. Upprepad provtagning av flera medier är därför viktig för att få en så säker bild av föroreningssituationen som möjligt. Generellt sett är det också komplicerat och dyrt att åtgärda en förorening av detta slag.

    Konsekvenserna av att inte avgränsa en förorening och av att inte åtgärda den kan bli stora, särskilt då föroreningen utgörs av klorerade lösningsmedel. Om det finns förorening på platsen kan det innebära både att föroreningen sprids till inomhusluft och därmed utgör en hälsorisk och att den sprids till omgivningarna. Om det redan finns byggnader inom området som är aktuellt för planläggning, kan det redan i nuläget finnas hälsorisker som behöver utredas.

    En grundförutsättning för att kunna uttala sig om behov av åtgärder är att man har en god uppfattning om var föroreningarna finns, hur föroreningsspridningen sker från det förorenade området samt vilka skyddsobjekten är. För detta krävs en väl underbyggd konceptuell modell. En sådan modell bör omfatta både beskrivande text och flera principskisser.

    SGI kan inte bedöma huruvida det är möjligt att bygga på den aktuella platsen, eftersom det krävs ett omfattande underlag för att kunna göra ett sådant ställningstagande. SGI rekommenderar dock att detaljplanen inte antas förrän föroreningssituationen är tillräckligt kartlagd och ställning har tagits till åtgärdsbehovet. Detta för att det ska kunna säkerställas att marken är lämplig för det planerade ändamålet. Först därefter kan ställning tas till byggnationen.

    Aktuell litteratur

    Länsstyrelsen Östergötland, Statens geotekniska institut (2018). Fysisk planering och förorening av klorerade lösningsmedel. Information och råd.

  • Restriktioner för förorenad fastighet
    Publicerad 17 augusti 2020

    En detaljplan håller på att tas fram för en fastighet där man konstaterat förorening av klorerade lösningsmedel. Bör det skrivas in några restriktioner (t.ex. kontroll på provtagning) för fastigheten? Var ska dessa i så fall finnas?

    SGI:s synpunkter

    Det är viktigt att markens lämplighet för bostäder säkerställs innan detaljplanen antas. Viss möjlighet finns förvisso att i detaljplanen villkora bygglov alternativt startbesked med avhjälpandeåtgärder, men möjligheterna är begränsade t.ex. vad gäller att åtgärderna ska vidtas inom tomten.

    Om det inte på förhand säkerställs att marken är lämplig för bostadsbebyggelse riskerar kommunen skadeståndsansvar för felaktig myndighetsutövning. Därtill riskerar exploatörer med flera att drabbas av den uppkomna situationen, vilket självfallet bör undvikas. SGI kan därmed inte annat än råda att den aktuella föroreningssituationen utreds noggrant och att ställning först därefter tas till markens lämplighet. Att skjuta problemet framför sig, t.ex. genom att besluta om restriktioner, är enligt SGI ingen långsiktigt hållbar lösning och inte heller i överenstämmelse med plan- och bygglagen.

    I nuläget finns dessutom inga bra restriktionsmöjligheter med avseende på förorenade områden. Förelägganden och förbud kan meddelas och i vissa fall antecknas i fastighetsregistret, men detta har sina utmaningar och begränsningar. Den enda reella möjligheten att meddela restriktioner är för mark som beslutas ingå i ett så kallat miljöriskområde. Om marken är så allvarligt förorenad att det är aktuellt att besluta om ett miljöriskområde torde det inte vara lämpligt att bygga bostäder där.

    Så även om det i sig kan vara lovvärt med uppföljande kontroller är det förenat med både praktiska och juridiska svårigheter. Restriktioner är således, enligt SGI:s uppfattning, inte ett alternativ till väl genomförda undersökningar och vid behov åtgärder.

    Aktuell litteratur

    Länsstyrelsen Östergötland, Statens geotekniska institut (2018). Fysisk planering och förorening av klorerade lösningsmedel. Information och råd.

    Länsstyrelsen Jönköping (2017). Vägledning om hantering av förorenade områden vid planering och lovgivning

    Länsstyrelsen Östergötland (2013). Förorenade områden i den fysiska planeringen – en vägledning.

    http://www.swedgeo.se/sv/vagledning-i-arbetet/fororenade-omraden/flyktiga-fororeningar-i-fysisk-planering/

  • Förbud från tillsynsmyndigheten
    Publicerad 17 augusti 2020

    Kan tillsynsmyndigheten förhindra att det byggs på en plats som man misstänker är förorenad?

    SGI:s synpunkter

    För att tillsynsmyndigheten enligt miljöbalken ska kunna förbjuda en byggnation krävs undersökningar och bevis för att marken inte är lämplig för byggnation. Detta särskilt om marken redan genom en detaljplan har bedömts lämplig för ett visst ändamål. Eftersom ett förbud är en mycket ingripande åtgärd får den anses vara den allra sista åtgärden när inga andra kan vidtas.

    För den händelse att marken bedöms lämplig och därmed planläggs för bostadsändamål kan påpekas att miljöbalken och plan- och bygglagen gäller parallellt, dvs. ingen av lagarna står över den andra. Detta betyder att inte ens ett beslut om bygglov är en garanti för att inte miljötillsynsmyndigheten ingriper med ett förbud. En sådan hantering av ett ärende bör dock undvikas av flera olika skäl.

    De som bor och verkar inom en kommun bör enligt SGI:s uppfattning kunna förvänta sig att kommunen uppträder med sin samlade kompetens, på ett enat sätt. Det innebär enligt SGI:s uppfattning att den nämnd som ansvarar för detaljplaneläggning av marken måste ha en kommunikation med miljötillsynsmyndigheten. Efter samråd mellan nämnderna/enheterna, och med utnyttjande av respektives kompetens, kan man förvänta sig en bedömning av markens lämplighet för bostadsändamål, som kommunen enat står bakom. Det står i nämnden med ansvar för detaljplaneläggningens intresse att samråda med miljötillsynsmyndigheten, i syfte att nå ett beslut som är långsiktigt hållbart och som inte medför vare sig skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

    Aktuell litteratur

    Länsstyrelsen Östergötland, Statens geotekniska institut (2018). Fysisk planering och förorening av klorerade lösningsmedel. Information och råd.

Ånginträngning i byggnader

  • Radonsäkert byggande
    Publicerad 17 augusti 2020

    På en fastighet har flyktiga föroreningar (klorerade lösningsmedel, bensen) påträffats i jord respektive grundvatten. En förutsättning för bygglov inom området är att radonsäkert byggande används, på grund av att berggrunden i kommunen innehåller alunskiffer. Om man bygger radonsäkert – kan man vara trygg med att det inte tränger in flyktiga ämnen, att det är säkert och inte tappar i funktion?

    SGI:s synpunkter

    Erfarenheter pekar på att det inte generellt kan sägas vara helt säkert med radonsäkert byggande i vare sig kort eller långtidsperspektiv, även om det går att bygga så att radonhalten sänks tillfredsställande. Tätheten beror i hög grad på noggrannheten i genomförandet. Det kan behövas kompletterande åtgärder för att radonhalten ska hålla sig under riktvärdet. Funktionen kan också försämras med tiden (regeringens utredning SOU 2001:7).

    Osäkerheten kan vara ännu större när det gäller andra flyktiga ämnen än radon. SGI har inte sett några studier som säger att det, i de fall man förlitar sig på radonsäkert byggande för att minska exponeringen från andra flyktiga ämnen, är säkert och inte tappar i funktion med tiden eller ens att man kan vara säker i ett korttidsperspektiv.

    Ett radonsäkert utförande ska vara lufttätt och hålla nere inomhushalten under 200 Bq/m3 oavsett halt under byggnaden. Det påpekas dock i regeringens utredning (SOU 2001:7) att det inte går att göra en strikt koppling mellan hustyp och husgrund och den faktiska effekten på radoninträngningen. Det finns alltid faktorer i byggandet som är svåra att förutse, bedöma och beräkna. En noggrant uppförd traditionell grund kan ge ett gott radonskydd, medan en ”slarvigt” uppförd radonsäkrad grund kan ge ett dåligt skydd. Därför är det viktigt att göra efterkontroller av åtgärdens effekt.

    Vid en uppföljande studie som pågick under tiotalet år avseende radonåtgärder i befintliga byggnader visades på dålig beständighet. Trots att radonhalterna sjönk till under det acceptabla direkt efter åtgärden, var halterna enligt utredaren Bertil Clavensjö i många av husen långt högre än det aktuella riktvärdet vid kontrollen flera år efteråt (Ny Teknik 2 maj 2002). Bertil Clavensjö rekommenderar även uppföljningar av radonåtgärdens effekt under lång tid, p.g.a. fluktuationer i radonhalten. Även om studien avsåg befintliga byggnader så visar den på osäkerheter som kan vara aktuella även vid nybyggnation och vikten av uppföljning.

    Radonåtgärder ska leda till att de riktvärden som finns fastställda för radon i inomhusluften ska underskridas. Är det låga halter radon i marken kan en mindre tät radonsäkring räcka för att radonhalterna ska hållas nere, men det är inte säkert att detta är tillräckligt för en annan förorening med andra halter i marken eller grundvattnet och med andra haltgränser som ska underskridas. Åtgärder som utformas utifrån ett ”radon-perspektiv” är inte nödvändigtvis optimalt utformade för att halterna av andra flyktiga föroreningar i inomhusluft ska bli acceptabla. Det är dessutom svårt att förutse spridningen av flyktiga föroreningar, både vad gäller omfattning och riktning. Den påverkas t.ex. av hårdgjorda ytor, av undertryck i byggnader m.m. Därför kan man inte förutsätta att det bara är föroreningar under eller i direkt anslutning till byggnader som kan komma in i byggnaderna.

    I det aktuella fallet har man enligt huvudstudien gjort indelningar i olika markanvändningar och vi vill betona vikten av att kontrollera att nutida eller framtida byggnader inte riskerar att påverkas på grund av för låga krav med avseende på ånginträngning. Byggnader nära eller i direkt anslutning till mark för vilken man inte beaktat ånginträngning kan påverkas, och det är heller inte osannolikt att man på sikt förändrar annan markanvändning genom att bebygga den eller att man hårdgör ytor.

    Det finns en grundläggande skillnad i problemställningarna med radon och problemet med andra flyktiga föroreningar, vilket i hög grad bör tas hänsyn till om man överväger en radonsäker byggkonstruktion som åtgärdslösning för andra föroreningar än radon. Radonsäkert byggande har uppkommit på grund av nödvändigheten att bygga på radoninnehållande mark, då stora delar av Sverige annars inte skulle kunna bebyggas. Denna ”förorening” är inte behandlingsbar/saneringsbar på samma sätt som de föroreningar som vi hanterar inom förorenade områden och har inte åstadkommits på grund av en verksamhet. Därmed måste man göra byggnadstekniska åtgärder och det har givetvis därför också genomförts många sådana. Det betyder dock inte att dessa per automatik fungerar felfritt.

    Ytterligare information

    Statens offentliga utredning, SOU (2001). Utredning om radon i bostäder. SOU 2001:7.

    Ny teknik

    http://www.swedgeo.se/sv/vagledning-i-arbetet/fororenade-omraden/flyktiga-fororeningar-i-fysisk-planering/

  • Uppföljning och kontroll
    Publicerad 17 augusti 2020

    Är det godtagbart att använda sig av radonsäkert utförande och inte ha uppföljning, kontroll eller åtgärdsplan om det skulle tränga in föroreningar?

    SGI:s synpunkter

    Vi vill inledningsvis poängtera att SGI menar att det är olämpligt att genomföra en riskreducerande åtgärd vars avsikt är att skydda människor från hälsofarliga ämnen i deras boendemiljö utan uppföljning, kontroll av eller åtgärdsplan för om det skulle tränga in föroreningar i oacceptabel omfattning.

    Om man väljer en fysisk barriär som en åtgärdslösning för att hindra spridning av föroreningar, oavsett om det gäller spridning med vatten eller luft, så bör åtgärden projekteras, kvalitetssäkras och följas upp, till exempel med kontrollprogram. Relevanta mätbara åtgärdsmål bör sättas upp för den specifika åtgärden. Med detta följer också frågor om ansvar och information samt en plan för kompletterande åtgärder om funktionen visar sig vara otillräcklig. En byggnadsteknisk åtgärd bör inte i detta avseende skilja sig från någon annan typ av åtgärd där man behöver visa att de mätbara åtgärdsmålen uppfylls. För flyktiga föroreningar kan man till exempel använda sig av mätbara åtgärdsmål för inomhusmiljön, en redogörelse för hur man säkerställer att barriären är intakt över tid och förslag på kompletterande åtgärder om barriären inte fungerar som avsett – men det kan variera från fall till fall vilka mått och medel som är lämpliga att man använder sig av.

    Efterkontroller är särskilt viktigt för flyktiga föroreningar. Om en flyktig förorening kommer in i byggnader så kommer människor som vistas där att exponeras (eftersom vi inte kan avstå från att andas). Hur länge och med vilken frekvens efterkontroller behövs beror på de platsspecifika förhållandena men man bör ta i beaktande att halter t.ex. fluktuerar över årstider. 

    Ytterligare information

    http://www.swedgeo.se/sv/vagledning-i-arbetet/fororenade-omraden/flyktiga-fororeningar-i-fysisk-planering/

 


Andra arbeten i förorenade områden


Energibrunnar

  • Installation av bergvärme
    Publicerad 17 augusti 2020

    Reviderad 5 oktober 2021

    En fastighetsägare önskar installera bergvärmepump. I närheten finns ett område som är förorenat från en gammal kemtvätt. Klorerade alifater har påträffats i både jord, grundvatten, porgas, inomhusluft och dricksvatten. Föroreningens utbredning är inte avgränsad. Inga miljötekniska markundersökningar har utförts på den aktuella fastigheten. I närområdet finns redan flera befintliga energibrunnar. Är det lämpligt att tillåta ytterligare en bergvärmeanläggning i området? Om inte – är det möjligt att tillåta jordvärmeanläggning?

    SGI:s synpunkter

    I de flesta fall menar SGI att installation av bergvärme är godtagbart i anslutning till förorenade områden, så länge man följer de rekommendationer och vidtar de försiktighetsmått som ges av SGU:s rapport Normbrunn16. Men i några fall avråder vi från att borra, och det gäller framför allt i områden där man misstänker förorening av klorerade lösningsmedel, eftersom dessa föroreningar har ett särskilt komplext spridningsmönster. I det aktuella fallet med en konstaterad förorening i både jord, berg och grundvatten bedömer vi att det är olämpligt att installera nya bergborrade energibrunnar i närområdet. Detta med tanke på den komplexa föroreningssituationen och att föroreningen i nuläget inte är avgränsad.

    Vid borrning av energibrunn finns en påtaglig risk för föroreningsspridning, både genom att nya sprickor bildas och att olika spricksystem (och akviferer) kan kortslutas. Därmed kan spridning ske även i riktningar som i ett första skede inte bedöms som troliga. Vid detta objekt har förorening i berggrundvattnet, i höga halter, konstaterats. Därmed finns en konkret risk för spridning och ytterligare energibrunnar bör inte anläggas innan undersökningar visat att risk för spridning i riktning mot den aktuella fastigheten inte föreligger eller förrän föroreningen åtgärdats. Om man ändå bedömer att man har särskilt starka skäl att utföra borrningar och installera bergvärme rekommenderas att ställa särskilda krav på kunskap, försiktighet och skyddsåtgärder och uppföljning. Även om tillsynsmyndigheten skulle tillåta bergvärmeinstallation, så friskriver detta inte utföraren från ansvaret, i det fall installationerna skulle visa sig förvärra en befintlig föroreningssituation. Det bör vara i utförarens intresse att dokumentera om förorening redan förekommer där installationen är tänkt att göras, och det är viktigt att utföraren är medveten om det potentiella ansvaret vid eventuell spridning av förorening. Utföraren bör också vara beredd på att följa tillsynsmyndighetens eventuella krav på stopp i det fall förorening påträffas.

    Om en jordvärmeslinga anläggs på djupet 1 - 2 m bedöms risken för spridning vara mindre, då det inte är sannolikt att förorening härstammande från den tidigare kemtvätten förekommer så pass ytligt på den aktuella fastigheten. Om klorerade alifater spridits från kemtvätten påträffas de troligen längre ned i jordprofilen. Inga undersökningar av jord och grundvatten har hittills utförts på den aktuella fastigheten, men detta skulle kunna bli aktuellt i en fördjupad studie för att avgränsa föroreningar som spridits från den gamla kemtvätten. Vi rekommenderar att sådana undersökningar utförs innan eventuell installation av jordvärmeanläggning, eftersom det efter installationen blir svårare både att undersöka och vid behov åtgärda eventuell förorening.

    Ytterligare information

    Sveriges geologiska undersökning, SGU (2016). Normbrunn -16. Vägledning för att borra brunn. December 2016.

     

Pålning

  • Föroreningstransport och spridningsrisk
    Publicerad 17 augusti 2020

    I aktuell kommun är jordlagerföljden ofta fyllning – lera – friktionsmaterial - berg. Eventuella föroreningar finns ofta i fyllning/ytligt grundvatten. Finns det risk att föroreningar kan spridas mellan akviferer (framför allt från ytligare till djupare) vid pålning?

    SGI:s synpunkter

    Här ges några generella synpunkter på föroreningstransport vid pålning, men en platsspecifik bedömning måste alltid göras. Mer utförliga resonemang kring pålar och föroreningsspridning finns i SGIs rapport Pålning i förorenade områden (2019). Där finns också ett förslag till arbetsgång och en sammanställning av vilket underlag som behövs för en platsspecifik bedömning.

    Pålar finns i olika material, kan ha olika form och installeras på olika sätt. De vanligaste i Sverige är betong- eller stålpålar som slås ned. Pålar installeras också ibland i förborrade hål.

    Den största oron vid pålning i ett förorenat område brukar vara att föroreningar ska transporteras vertikalt mellan akviferer när pålningen penetrerar ett ”tätt” skikt mellan en förorenad och en ren akvifer. Föroreningstransport kan i så fall ske nedåt till en underliggande eller uppåt till överliggande akvifer beroende tryckförhållandena mellan akvifererna. Vissa föroreningar med högre densitet än vatten (till exempel klorerade lösningsmedel) kan också röra sig mot grundvattnets tryckgradient. Tre mekanismer som kan sprida förorening identifieras av Satyamurthy et al. (2008):

    1. Direkt transport av jord med toppen av pålen (engångshändelse vid installation),

    2. flöde i zonen där pålen tryckts ned, inklusive gränssnittet mellan påle och jord (lerskikt) och

    3. flöde genom materialet som utgör pålen (på mycket lång sikt).

    Den direkta transporten kan minimeras genom att använda pålar med spets (Satyamurthy et al. 2008). Om pålen installeras genom ett förorenat lager som inte är vattenförande ner i ett vattenförande lager kan denna spridningsväg undvikas genom att förborra ett hål och sedan slå pålen genom det lågpermeabla lagret.

    Möjligheten till transport i gränssnittet mellan påle och lera blir mindre med tjockare lerlager och påverkas både av pålarnas design och hur de installeras. Om en påle slås ned i lösa jordlager expanderar jorden, det vill säga pålen trycker ut jorden och gränssnittet mellan påle och jord blir normalt lika tätt som jorden. Om en påle installeras med borrning kan det däremot, åtminstone tillfälligt i samband med installationen, bli ett litet glapp mellan påle och jord. Vid borrning används vatten/luft för att rensa borrhålet vilket kan föra med sig förorenad jord upp till ytan.

    På lång sikt kan transport genom själva pålen ske om föroreningen transporteras fortare genom själva pålen än genom leran. I försök av Satyamurthy et al. (2008) har detta endast observerats då obehandlade träpålar använts.

    Själva pålen kan också, i vissa fall, påverkas av föroreningen. Om en påle försvagas av en förorening skulle en transportväg mellan två akviferer kunna skapas men fram till 2001 hade man i Storbritannien inte hört talas om något sådant fall (UK Environment Agency, 2001).

    Utöver SGIs rapport om pålning i förorenade områden (Tiberg mfl, 2019) finns en brittisk vägledning från 2001 om att påla i förorenade områden (UK Environment Agency, 2001). Vägledningen finns även i en förkortad version (UK Environment Agency, 2002) och vissa kunskapsluckor som identifierade i vägledningen följdes upp i Piling in layered ground: risks to groundwater and archaeology (UK Environment Agency, 2006). SBUF (Svenska byggbranschens utvecklingsfond) har också publicerat en rapport om att påla i förorenad mark (SBUF, 2019).

    Ytterligare information

    Tiberg, C., Edebalk, P., Dehlbom, B. (2019). Pålning i förorenade områden, Kunskapssammanställning, Statens geotekniska institut, SGI, Linköping 2019-09-23.

    Satyamurthy R., Nataraj, M.S., McManis, K.L., Boutwell, G.P. (2008). Investigations of Pile Foundations in Brownfields, Journal of geotechnical and environmental engineering, 134 (10):1469-1475.

    UK Environment Agency (2001). Piling and Penetrative Ground Improvement Methods on Land Affected by Contamination: Guidance on Pollution Prevention, National Groundwater & Contaminated Land Centre report NC/99/73, UK Environment Agency, United Kingdom.

    UK Environment Agency (2002). Piling into contaminated sites (Booklet). National groundwater and Contaminated Land Centre, februari 2002.

    UK Environment Agency (2006). Piling in layered ground: risks to groundwater and archaeology Science Report SC020074/SR UK Environment Agency

    SBUF (2019). Installation av pålar och spont i förorenad mark – Spridningsrisk och ansvarsfördelning

Senast uppdaterad/granskad: 2021-10-08 Innehållsansvarig är Områdesansvarig FO
Hjälpte informationen dig?