Biokol - från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall

Biokol är ett jordförbättringsmaterial på stark frammarsch med stor potential i flera olika tillämpningar. Det används idag i städer vid anläggning av växtbäddar i stället för sand, torv och lera för att förbättra förutsättningarna till växtlighet i lågkvalitativ jord. Användningen av biokol för att öka bördigheten är ingen ny teknik, utan har tillämpats i tusentals år världen över t ex. genom svedjebruk. Genom sin porösa struktur kan kolet likt en tvättsvamp hjälpa till att hålla vatten, luft och näring i jorden och skapa bättre förutsättningar för växtlighet. Porositeten, och kolets stora yta, ger också goda möjligheter att fastlägga föroreningar.

Flera laboratorieförsök har visat att både tungmetaller och organiska miljögifter kan fastna på kolet, då det blandas med förorenad jord. Om samma effekt kan fås under naturliga förhållanden skulle det betyda lägre biotillgänglighet av föroreningarna, vilket innebär att jorden blir mindre giftig och risken för utlakning till grund- och ytvatten minskar.

Utmaningen är att kunna visa att riskerna kan minska till acceptabla nivåer med tekniken och att behandlingen är beständig så att det går att få acceptans för att lämna kvar föroreningar i marken. En annan utmaning är att hitta biokolsprodukter lämpliga för olika föroreningssituationer och markförhållanden, samt att förstå kopplingarna mellan föroreningssituation, markegenskaper och biokolets beskaffenhet.

Under 2018 startade SGI tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet, (SLU), Örebro Universitet (ORU), Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och Nordvästra Skånes Renhållnings AB (NSR) forskningsprojektet Biokol - från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall.

Målet är att projektet ska leda till en mer hållbar masshantering och resurseffektiv avfallshantering.

Inom projektet har vi undersökt förutsättningarna för produktion av biokol från organiskt avfall, möjligheterna att tillämpa tekniken med biokol på förorenad jord i urbana miljöer och kvantifierat miljöpåverkan av biokolsbehandling som åtgärdsmetod för sanering av förorenad jord  ur ett livscykelperspektiv.

Projektet har också undersökt vilka lagar och regler som gäller då åtgärden används på samma plats som den grävts upp (on-site), eller på annan plats (off-site). Några resultat och slutsatser från projektet:

• En inblandning av 3 viktprocent biokol räcker för att radikalt minska spridningen av PAH – utlakningen minskade med 99 procent jämfört med obehandlad jord. Effekten på koppar, kvicksilver och zink var också god, men val av biokol spelar stor roll.
• Biokol fungerar sämre för anjoniska ämnen och kan öka spridning av arsenik, krom, molybden, antimon och vanadin.
• Livscykelanalysen visade att biokolbehandling har betydligt lägre miljöpåverkan jämfört med gräv-schaktsanering och deponering. Biokol som åtgärdsteknik har till och med ett negativt CO2-utsläpp under rådande svenska förutsättningar! 

Ett viktigt nästa steg är att verifiera teknikens hållbarhet. Mer forskning behövs för att undersöka hur biokol i sig självt står emot nedbrytning och hur beständig själva behandlingen är med avseende på olika föroreningar och jordavfall. SGI planerar därför att följa upp projektets fältförsök för att få mer kunskap om långtidseffekter.

Projektet har pågått 2018-2020 och finansierats av ingående partners och med stöd av det strategiska innovationsprogrammet RE:Source som finansieras av Vinnova, Energimyndigheten och Formas. Ta del av syntesrapporten: Biokol - från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall. (PDF, 5,31 MB)

Mer information och länkar till publikationer, besök projektets webbsida